Jag har aldrig gjort det, men jag har förstått att de som har det ofta både älskar och hatar dem.
Hatar dem för att det är så fruktansvärt jobbigt och älskar dem, för att det ger resultat.
Jag hörde en liknelse för några år sen, jag minns inte från vem.När du möter människor och situationer i ditt liv som prövar dig, som gör dig arg, ledsen, irriterad, frustrerad, hatisk eller rädd, se dem som dina personliga känslotränare.
Tränare som låter dig öva på att vara kärleksfull och tålmodig, som övar dig i att stå stabilt eller att släppa taget, som tränar dig i att lyssna inåt, till att se bortom rädslan och hatet även när det är så svårt.
Så jag tar emot gåvan i tacksamhet.
Tack för att du visar mig din rädsla, så att jag kan få öva mig i att inte falla in i min.
Tack för att du vågar vara sårbar och blotta din smärta, så att jag kan få jobba på att stärka min kärlek till min medmänniska.Tack för att du visar din ilska och frustration, så att jag kan förstå att livet kan vara så annorlunda.
Tack för att du försöker nå mig och förklara hur du känner, när jag inte ser och förstår.Tack för att du blottar min egen arrogans och ger mig en möjlighet att växa.
Tack för att du påminner mig om friheten som jag vill värna.
Tack för att du påminner mig om hur stort livet är och hur viktigt det är att älska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar