Nu i dagarna har något unikt skett på himlen.
I måndags vid vintersolståndet, på 0 grader i Vattumannens tecken, möttes planeterna Saturnus och Jupiter.
De gör det ungefär vart 20e år, men riktigt såhär nära varandra har de inte varit på ungefär 800 år.
Vissa tror att det här mötet bildar stjärnan som de vise männen såg över Betlehem för över 2000 år sen när Jesus föddes.
Vi vet inte exakt vilket år han föddes.
Men utifrån bibliska berättelser och andra historiska dokument, så har man försökt datera det.
Troligtvis är det inte precis år 0 som man trodde tidigare, utan någonstans däromkring.
Och år 8 fk möttes faktiskt Jupiter och Saturnus i Fiskarnas tecken, så kanske var det då.
Har du sett musikalen Hair?
Den framfördes första gången på 60-talet och blev sen film också?
Där sjunger de om The Age of Aquarius.
Vattumannens tidsålder.
Och när nu planeterna möttes i Vattumannen i måndags, så tror vissa att det är en del i att vi rör oss in i just Vattumannens tidsålder.
De senaste 2000 åren har vi, enligt det här sättet att se det, befunnit oss i Fiskarnas tidsålder.
En tidsålder som sägs vara präglad av tron och religionernas makt.
Där kyrkan haft en central roll och ritualer och ramverk varit viktiga.
Att Jesus föddes precis i början av den tidsåldern, känns ju ganska passande.
Att Gud tog plats på jorden i ett litet barn som fick förkroppsliga mötet mellan det gudomliga och det mänskliga.
Och så paketerade vi människor allt det och skapade en religion.
Så vad väntar oss nu då, i Vattumannens tidsålder?
Ja, de som tror på det här menar att tron kommer att ersättas av vetande.
Av fritt tänkande, nya idéer och ett annat slags samhällsengagemang som kommer mer från gräsrötterna.
Efterlängtade lösningar för en värld med klimatförstöring, viruspandemier, krig och fattigdom.
En tid av mer harmoni, kärlek och fred när vi inte kommer att vara lika styrda av yttre auktoriteter utan mer vända oss inåt.
Finna vår sanning i vårt inre.
Inte söka svaren om Gud i religionerna utan genom mötet i vår egen själ.
Dagen du föddes, tändes en stjärna här på jorden.
En stjärna olik alla andra.
Precis som det lilla Jesusbarnet, föddes du helt unik och ditt vackra ljus kan aldrig ersättas av något annat.
Liksom Jesus har du både det gudomliga och det djupt mänskliga i dig.
Och får brottas med det vi alla brottas med, vår inkarnation, att vår själ fötts i en kropp och allt det för med sig.
Och jag tror vår mänskliga uppgift är just den, att integreras.
Att med Kristus som förebild, låta mänskligt och gudomligt förenas i oss och leva i oss och genom oss i vår värld.
Så kanske kan den här tiden få vara lite magisk.
Kanske kan vi för en stund få tro på en Vattumannens tidsålder som kommer med lite mer kärlek, helande och fred till vår värld.
Som också gör att vi blir lite bättre på att lyssna inåt och leva vår sanning och låta det ljus som finns där inne i oss alla, stråla ut i världen.
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stodHerrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. (Luk 2:1-20)
Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas. Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta. (Jes 9:2-7)
Och erkänt stor är vår religions hemlighet: Han uppenbarades som jordisk varelse, rättfärdigades som andlig, skådades av änglarna, förkunnades bland hedningarna, vann tro i världen och togs upp i härligheten. (1 Tim 3:16)
