Ordets görare

Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör. (Jak 1:22-25)

När jag gick med min son till förskolan igår morse, så stannade han sin lilla springcykel vid kanten av gångvägen, pekade mot diket och sa med avsmak i rösten ”Skräp”! 

   Jag sa nåt som att ”Ja, tänk vad folk skräpar ner”. 

   Men han stod kvar och tittade på mig och så sa han ”Plocka upp det, vi har en soptunna på förskolan”.

   Ja, såklart! 

Han hittade nåt mer skräp längs vägen som jag också fick ta med och så visade han mig var soptunnan fanns. 

   Vi tycker nog alla att detär dumt att skräpa ner i naturen, men nej, jag plockar i vanliga fall inte upp allt skräp jag ser omkring mig. 

   Jag hör om dem som gör det, om både vuxna och barn som har med sig små påsar när de är ute och så samlar de skräp de hittar för att slänga. 

   Görare!

Sören Kierkegaard har skrivit: 

   "Saken är ganska enkel. 

   Det är mycket lätt att förstå Bibeln. 

   Men vi kristna är en hop listiga bedragare. 

   Vi låtsas inte kunna förstå den eftersom vi mycket väl vet att den stund vi förstår blir vi tvungna att leva som Bibeln lär. 

   Ta vilket ord som helst i Nya testamentet och glöm allt utom att lova dig själv att du ska omsätta det i handling. 

   Men gode Gud, säger du, gör jag det kommer hela mitt liv att bli förstört. 

   Hur ska jag någonsin komma någon vart i världen?”

Så ja, tänk om vi måste ta Bibeln på orden, om vi verkligen måste bli Ordets görare! 

   Jag har egentligen svårt att förstå varför vi annars vill vara kristna. 

   Om vi nu tror att Jesus talade om Guds rike och visade oss på vägen dit, varför lever vi inte mer som han sa? 

För jag tror dessutom att det är som det står i texten om spegelbilden. 

   Vi tror ju på orden, för att de klingar sant i oss, för att de känns sanna. 

   För att de någon gång i livet talat till oss om hopp, mening eller trygghet.

   Eller helt enkelt gett oss den där pirrande känslan i magen av att här anar jag något livsomvälvande. 

På samma sätt som vi ju vet att det såklart hade varit bäst om vi plockade upp det där skräpet vi hittade på marken. 

   Det är inte så svårt egentligen. 

   Men ändå går vi och låtsas som att vi inte riktigt ser det. 

   Eller inte har tid.

   Eller att det ändå skulle vara omöjligt att plocka upp allt skräp, för då skulle vi ju inte ha tid för något annat. 

Vi kan ju försöka lura oss själva, men djupt där i oss så vet vi ju. 

   Vi vet att vi skulle kunna om vi ville. 

   Om vi verkligen ville. 

Och jag undrar om det inte är detsamma när det handlar om att bli Ordets görare. 

   Vi vet att vi skulle kunna göra så mycket mer, om vi bara ville. 

   Och om vi bara vågade. 

   För ofta går de där orden ju emot vårt samhälles sunda förnuft, mot rationella förklaringsmodeller och kulturella normer. 

Men kanske är det också därför vi verkligen behöver vår kyrkas gemenskap.

   För att tillsammans uppmuntra varandra att våga.

   Tillsammans våga låta Ordet bli levande i våra liv, i vår gemenskap. 

Så att vi alla kan spegla oss i dem och känna igen oss själva på djupet. 

   Känna att ja, det här är jag, det här står jag för och det känns bra i mig. 

   Och kanske känns det för stort, alldeles för stort och totalt ogörbart. 

Men kanske kan det gå om man görsom Kierkegaard föreslår och väljer ett ord ur Bibeln och provar att leva efter det. 

   Kanske kan det förvandla livet tillräckligt. 

   Och då menar jag verkligen leva efter det. 

   Är det ”Sanningen ska göra er fria”, så är det så, och är det ”Älska era fiender”, så är det så. 

Och det är ju jättesvårt! 

   Verkligen!

   Det är en enorm utmaning. 

Men jag är faktiskt helt övertygad om att om jag gjorde det lite mer, så skulle livet också bli bättre. 

   Jag tror faktiskt det. 

   Inte nödvändigtvis enklare.

   Verkligen inte enklare, men sannare. 

   Jag skulle i min kärna känna mig mer hel tror jag. 

För jag tror ju att de här orden, Ordet, det glada budskapet, Evangeliet, kommer med djupa sanningar om hur vi människor skulle kunna leva Guds rike här på jorden. 

   Om vi vågade vara lika radikala som Jesus och höra hans ord och också göra dem. 

   Då skulle det förvandla inte bara oss utan också den värld vi lever i. 

Om jag inte trodde det, hade jag ju inte varit kristen.