Då sade han till dem: ”När ni ber skall ni säga:Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma.Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer.Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.Och utsätt oss inte för prövning.” (Luk 11:1-4)
Ord gör något med oss. Jesus visste det.
Han använde ordet Fader, eller egentligen pappa, om Gud, för att visa på att relationen mellan Gud och människan är så nära som en relation mellan en förälder och ett barn kan vara.
Gud är inte någonting någon annanstans, distanserat från oss, utan någon som har ett särskilt nära band till var och en av oss.
Men ord kan också cementera en bild av något och istället för att öppna upp kan den begränsa.
Gud har kommit att bli mannen Gud för många, Fadern, Herren.
Och trots att vi säger att ”Nejdå, Gud är inte en man”, så studsar vi ändå till när någon benämner Gud som hon och vi har svårt att låta de kvinnliga orden för Gud få plats på samma självklara sätt i vår kyrka.
Ibland brukar jag föreslå att man kan be till Vår Moder istället för Vår Fader och många som provat brukar komma tillbaka till mig och säga att det hände något med bönen då.
De olika stroferna kändes annorlunda när de var riktade till en mor.
Såklart lägger vi in våra egna upplevelser av våra mammor och pappor i orden.
Såklart få de också färga vår bild av Gud.
Kanske blir det då ännu viktigare att själva välja vilka ord vi vill använda om Gud. Att medvetandegöra sig om vad det är jag lägger in i orden jag använder.
Vem är Gud för mig när jag själv får känna efter, vilket ord passar mig bäst?
Och kanske kan det skifta.
Ena dagen är det modern jag vill vända mig till, andra fadern, sen det högst opersonliga ”kärleken som finns i allt”, Livskraften eller Skaparen, Kycklingmamman eller Krukmakaren.
Vem behöver jag att Gud är för mig idag?
Ma Oftedal skriver:
”1928 publicerades den första boken av Esseernas fredsevangelium, en översättning av ett gammalt arameiskt manuskript som forskaren Edmond Bordeaux Szekely hade funnit i Vatikanens hemliga arkiv.
Här kan vi läsa den ursprungliga bönen som Jesus lärde oss, allmänt kallad Fader Vår.
Förmodligen var det vid kyrkomötet i Nicea i början på 300-talet som bönen redigerades och kyrkans makthavare förbjöd all annan tolkning av gudsbegreppet, än Fader/Son/Helig Ande.
All annan tolkning bestraffades och de ursprungliga manuskripten gömdes i vatikanens milslånga arkiv.”
Så här lyder den ursprungliga bönen vars andra hälft helt enkelt togs bort.
"Fader vår, som är i himmelen!
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja såsom i himmelen, så och på Jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag;
och förlåt oss våra skulder
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.
Och inled oss inte i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo,
ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.
Moder Jord, helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja i oss som i dig;
sänd oss varje dag dina änglar
och förlåt oss våra skulder,
när vi gottgör våra skulder mot dig.
Och inled oss icke i sjukdom,
utan fräls oss i från ondo,
ty Jorden är din och kroppen och hälsan.
Amen”
Det är vissa värden som höjts upp och andra som glömts bort.
För det handlar inte om att bara plocka bort ord, det handlar om att helt välja bort att se halva gudomligheten.
Stämmer det här, så riktade sig Jesus bön både till Fadern i himmelen och till Moder Jord.Och våra böner spelar roll.
När vi ber sätter vi ord på vår längtan och vår vilja.
Är det då inte dags att också börja be till Moder Jord?
Och vad är det egentligen vi har tappat när vi slutat be till Moder Jord?
Vår planet Tellus, har fått sitt namn efter den romerska gudinnan Tellus.
Tellus mater eller Terra mater kallades hon, Moder jord på latin.
I grekisk mytologi hette motsvarande gudinna Gaia.
Hon var jordens, moderlighetens och fruktbarhetens gudinna.
När jag var gravid så reflekterade jag över det faktum att vår Skapare är en manlig gud, trots att det är vi kvinnor som skapar nytt liv i våra kroppar.
Jag tyckte det kändes jättekonstigt.
Det var en sån enormt stark kvinnlig kraft jag upplevde av att kunna bygga en ny människa i min kropp.
Gud är inte man eller kvinna, men våra försök att beskriva Gud, är ofta det.
Mycket för att vi har ett behov av att ge Gud attribut som vi kan känna igen oss i.
Vi behöver kunna identifiera oss med Gud, för att kunna uppleva Gud som verklig.
Det är ju också därför som Jesus kallar Gud för pappa.
Men borde vi då inte också få uppleva Gud Modern som skaparen?
Eller hur allt det som är jordiskt och kroppsligt också är gudomligt?
För det hänger ju ihop.
När vi börjar göra det kvinnliga och jordiska gudomligt så påverkas vår syn på kvinnor och det som tillhör det kvinnliga livet, men också jorden.
Vår Moder jord mår inte särskilt bra och om vi tog det på allvar, att Gud inte bara bor där uppe i himlen, utan också i vår jord, så kanske vi skulle behandla henne annorlunda.
Och kanske skulle vi behandla kvinnor annorlunda.
En dag som ger oss möjligheten att aktivt värna vår Moder jord och kvinnors rättigheter med våra röster.
Men också en dag att använda vår röst i bön.
Moder Jord, helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja i oss som i dig;
sänd oss varje dag dina änglar
och förlåt oss våra skulder,
när vi gottgör våra skulder mot dig.
Och inled oss icke i sjukdom,
utan fräls oss i från ondo,
ty Jorden är din och kroppen och hälsan.
Amen
