Gud eller Mammon

(De bibeltexter jag utgått ifrån ligger efter predikan.)

När jag läste dagens gammaltestamentliga text, kom jag att tänka på en bok jag läste för några år sen, ”Den banala ondskan”, av Hannah Arendt. Jag skrev då på en uppsats på universitetet inom etik och hittade hennes bok om den f d SS-officeren Adolf Eichmann och hans rättegång. 
   Eichmann var under andra världskriget ansvarig för genomförandet av ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan” som det kallades. Han organiserade deportationen av miljontals judar till olika förintelseläger. 

Arendt studerade Eichmann under hans rättegång och beskriver honom som varken diabolisk eller någon ideologisk fanatiker, han var helt enkelt en fantasilös byråkrat utan egna idéer och initiativ, och framför allt, ”skrämmande normal”. Den dygd han satte främst var pliktuppfyllelse och hans försvar var att han bara hade följt order. Ondskan var, helt enkelt, väldigt banal!
   Den 8e maj 1945, den officiella dagen för Tysklands nederlag, var viktig för honom, för då insåg han att han skulle ”få leva ett svårt individuellt liv utan ledare, jag skulle inte få direktiv av någon, några order och befallningar skulle inte längre riktas till mig, och några tillämpningsföreskrifter skulle inte längre finnas att rätta sig efter. Kort sagt, ett helt nytt, okänt liv låg framför mig.”

Jag tänkte på det här när jag läste om folket som inte längre orkade vänta på Mose utan ville att Aron skulle göra dem en Gud som kunde leda dem istället. Jag tycker jag kan se det här i vårt samhälle också. Önskan om en tydlig ledare, om att inte orka behöva välja själv hela tiden. Att inte behöva ta ställning till allt utan istället bara kunna säga att ”men alla andra gör ju så”.
   Men jag regerade också på hur Mose traskar uppför berget igen för att försöka vinna försoning för folkets synd. Gud vill dock inte gå med på det utan är tydlig med att Mose har en egen uppgift och det är den han ska ägna sig åt. Vi är alla ansvariga för våra egna handlingar och för att vi ska kunna utvecklas som människor, krävs också att vi får stå till svars för våra beslut och förstå konsekvenserna av dem.

Jag tror inte att ordet straff är rätt ord för det. Även om det kan kännas som det. Jag tror det handlar som upprättelse, försoning, växt. Jag har arbetat som fängelsepräst i två år och min upplevelse är verkligen att ”sanningen ska göra er fria”. Det finns något befriande i att få försonas med sina egna handlingar. Att få ut allt i ljuset, se med ogrumlade ögon. Och det kräver mod! Och kärlek!
   Mitt absolut viktigaste verktyg på fängelserna var en villkorslös människokärlek. Att kunna se bortom fasader och handlingar, utgå ifrån kärleken! Innebär det att jag tycker om alla människor? Nej, verkligen inte, jag är också bara människa. Men jag utgår ifrån att alla människor är lika mycket älskade av Gud, och jag gick till jobbet med inställningen att möta den gudomliga delen i varje människa jag mötte.

Och det gör något med människor! Det bemyndigar människor att vara sina egna gudomliga själv, även när de aldrig tidigare förstått att de är det. Det du fokuserar på får du mer av! Förvänta dig mer av människor och de kommer också att inse att de är mer, att de kan mer.
   Det är så lätt att gömma sig i den stora massan. Lätt att gömma sig i förminskande roller. ”Jag vill inte behöva ta beslut! Jag vill inte behöva ta ansvar! Bestäm åt mig! Led mig!” för att sen kunna säga ”Men det var ju han som sa åt mig att göra det!”

Men det här är ditt liv! Det här är din chans att upptäcka vem du kan vara, när du är så mycket du som du bara kan. ”Där din skatt är kommer ditt hjärta vara” säger Jesus! Det du tycker är viktigt kommer kräva din uppmärksamhet, all din uppmärksamhet! Så välj noga!
   Jag tror inte att Gud vill vara en Gud som man blint följer! Gud har gett människan en fri vilja för att vi ska använda den. Gud har blåst in sin ande i oss för att vi ska vandra här på jorden som Guds avbilder, inte viljelösa kloner.

Att välja den gudomliga vägen är att inte blint följa massans strömningar utan att känna efter, tänka efter. Själv stå upp för sina åsikter och ibland våga ta obekväma beslut. För du kan inte tjäna båda Gud och mammon! Det går faktiskt inte! De drar åt helt olika håll.
   När Aron försöker skapa guden i guld, så har han ju verkligen inte förstått någonting. Visst kan man vilja visa att guden man tror på är det mest värdefulla man vet, men guld har inget med andligt värde att göra, det har bara med världsligt värde att göra. Och om guldet är din skatt, kommer ditt hjärta att älska guldet mer än de värden som det inte går att sätta en prislapp på i vårt samhälle. Och då är det inte så konstigt att det tas beslut som sätter guldet före människan!

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING 2 Mos 32:1-4, 30-35
När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget samlades de kring Aron och sade till honom: ”Gör oss en gud som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten.” Aron svarade dem: ”Ta guldringarna ur öronen på era hustrur, era söner och era döttrar och kom hit med dem!” Då tog alla av sig guldringarna som de hade i öronen och lämnade dem till Aron. Han tog emot guldet av dem och knöt in det i en kappa. Sedan gjorde han en gjuten tjurkalv av guldet. Då ropade de: ”Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten.” Nästa dag sade Mose till folket: ”Ni har begått en svår synd. Nu skall jag gå upp till Herren och försöka vinna försoning för er synd.” Och Mose gick tillbaka till Herren och sade: ”Detta folk har begått en svår synd, de har gjort sig en gud av guld. Om du ändå ville förlåta deras synd! Utplåna annars mitt namn ur din bok!” Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig skall jag utplåna ur min bok. Gå nu och led folket dit jag har sagt dig! Min ängel skall gå framför dig. Men den dag kommer då jag skall gå till rätta med dem för deras synd.” Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

EVANGELIUM Matt 6:19-24
Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret. Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Predikan valdagen

Jag tror att Gud verkar genom alla människor! Om Gud har skapat oss till sin avbild och blåst in sin ande i oss, så finns det inte så många andra alternativ. Men sen kan vi ju släppa fram det gudomliga i oss olika mycket. 
   Jag tror också att Guds rike redan finns här och i glimtar kan vi uppleva det, tillsammans kan vi hjälpas åt att göra det mer varaktigt. Men det kräver ett radikalt förhållningssätt till livet. Att lyssna till Jesus och försöka följa hans ord innebär att ständigt ifrågasätta det samhälle vi lever i och de föreställningar vi matas med. 
   ”Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss?” Är det inte vad vi ständigt uppmuntras att fråga oss, att bekymra oss över? Varenda reklampelare fylls med uppmuntran till liknande frågor.          

Jag snubblade över en text av Matt Haig, en brittisk författare, journalist och historielärare som, lite fritt översatt, skriver i sin bok Reasons to be alive: ”Världen är mer och mer designad för att deprimera oss. Lycka är inte särskilt bra för ekonomin. Om vi var lyckliga med vad vi hade, varför skulle vi behöva mer? Hur säljer du en anti-ageing-kräm? Du får någon att oroa sig över åldrande. Hur får du människor att rösta på ett politiskt parti? Du får dem att oroa sig över immigration. Hur får du dem att köpa en försäkring? Genom att få dem att oroa sig över allt. (…) Att förhålla sig lugn blir ett revolutionärt agerande. Att vara bekväm med våra stökiga, mänskliga själv, vore inte bra för affärerna.”

Just nu matas vi med att vi borde oroa oss över det mesta. En allt för varm sommar och smältande isar, flyktingströmmar och systemkollaps, mångkultur och gängkriminalitet. 
   Huruvida det är hot som bör tas på allvar eller inte är inte alltid så lätt att veta. Men kanske kan man börja med att fundera över om det är ett hot som för oss samman eller splittrar oss. 
   Å ena sidan har vi en klimatkris som det talas mycket om. Ett hot som påverkar vår mänsklighets och vår världs överlevnad. Ett hot som för oss samman, som handlar om oss alla. Där vi för att möta det absolut kan sätta grupper och intressen emot varandra, men vi kan också låta bli och se att vi behöver hitta hållbara sätt att leva tillsammans.
   Sen talas det om hot mot vårt samhälle, mot vår kultur, mot vår livskvalitet, grupper sätts mot grupper, det skapas vi och de. Och de lösningar som förs fram är ofta att utesluta vissa, hålla isär, stänga till, bygga murar. 

Men även i de fall då oron kan tyckas vara befogad, tror jag att den ofta gör mer skada än nytta. Rädsla blockerar oss ofta och kan göra oss handlingsförlamade eller få oss att agera, men på sätt som egentligen inte gör något för att lösa de problem som kan tänkas finnas. Tvärt om kan det skapa mer problem när vi göder rädslan och sprider den vidare. 
   Att inte bekymra sig är inte heller samma sak som att inte bry sig! Och jag tror faktiskt att det är lättare att bry sig på ett konstruktivt sätt och faktiskt göra något åt de utmaningar vi har, om man inte oroar sig hela tiden. Genom att inte agera ur rädsla, utan kärlek, bjuder man in rätt krafter och får också utrymme över att lägga sin energi på rätt saker. Att arbeta för det du vill ha mer av, inte mot det du vill ha mindre av.

Vi får ibland för oss att livet borde vara lätt. Att om vi skalar bort allt det som besvärar oss, som komplicerar livet, olikheter och mänskliga problem, så blir livet mer som det borde vara. Men så är det ju inte. Livet är det vi lever tillsammans här på jorden med allt vad det innebär. 
   Att försöka skapa en ren, konfliktfri, homogen bubbla för sig själv och de närmaste är att fly från vad det är att vara människa. För det är inte så att vissa människor är födda som problem, vi försöker alla bara överleva den här existensen och leva så gott vi kan utifrån våra förutsättningar. 
   Och jag tror att det bara går att göra just tillsammans, hyllandes våra olikheter. När vi hjälps åt, bryr oss om varandra, vill andra väl. Inte bara stirrar oss blinda på våra egna liv. Inte krampaktigt håller fast i våra saker och livsstilar, utan delar med oss, bjuder in, öppnar upp, bidrar med just det som är våra gåvor! Då låter vi det där gudsriket stråla igenom.

Vi har all möjlighet att tillsammans skapa den tillvaro vi vill ha. Vi har faktiskt det. Vi har kreativitet och klokskap, tekniska lösningar och resurser, stora hjärtan fulla av kärlek och en sol som går upp varje morgon över en helt ny dag. Och hur oroliga vi än känner oss för hur det ska gå i valet, så kommer livet att fortsätta imorgon också. Allt kommer att bli bra, och snabbare och lättare ju mer vi lever närvarande i vår själ, blottandes gudsriket inom oss.
   Så låt oss gå ut och verka, göra avtryck i världen, påverka där vi kan och vara revolutionärer i kärlekens tjänst. Dela med oss av kärleken och låta den smitta andra, istället för att låta oss smittas av rädslan och oron. Idag kan vi rösta, men alla andra dagar kan vi också påverka, förmodligen mer än vi anar.