Vatten över huvudet

Ibland undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet. Är ute på för djupt vatten. Öppnat upp, simmat neråt, flugit uppåt, utvidgats, lossat förtöjningarna, vänt ut och in på och helt enkelt lösts upp i atomer.
   Det är lite mycket nu. Och ibland är det lite svårt att bromsa så idag blev det lite härdsmälta. Eller det går ju inte alls att bromsa. När man liksom bytt universum, så är det liksom ingen återvändo. Det går inte att byta tillbaka.
   Världen är annorlunda. Jag funkar annorlunda. Jag är medveten om vad som pågår i mig och runt mig på ett nytt sätt. Och det är jättespännande, men det innebär också en ny känslighet. Och jag håller inte tillbaka på samma sätt som förut, vilket ju innebär lite nya situationer.

Och så när det blir kaos i mig, så ser jag det liksom samtidigt. Och jag ser mina reaktioner och jag förstår varför och ser samband och tar en avstickar in i någon känsla för att se var den bottnar och jag fascineras över vad som sker samtidigt som jag är mitt i det.
   Och så satt jag här och tänkte, I am loosing my mind. Och så insåg jag hur roligt det är när man försöker identifiera sig lite mindre med sitt mind och lite mer med sin själ. Att det ju på nåt sätt är vad man strävar efter, loosing my mind. Fastän man så klart ska fortsätta använda sin hjärna, bara inte vara så låst och omedveten i sitt tänkande.
   Och jag ser ju som alltid, det är det här jag bett om. Det kommer klarna, jag kommer förstå, jag kommer att få distans till det och jag kommer komma ut på andra sidan om. Med en större förståelse och lite fler erfarenheter.

Men det är också i en stund som denna, som jag inser hur dålig jag blivit på att vara självdestruktiv. Jag har slutat dricka alkohol igen, jag har inte bitit av mig naglarna, jag gick till affären för att köpa mig något gott och kom hem med lax, avocado och mineralvatten. Jag har gammeldags vaniljglass (som är min favorit) i frysen, men eftersom jag håller mig ifrån laktos, gluten och socker för tillfället nöjer jag mig med en ruta mörk choklad och en satsuma.
   Ja, något har ju hänt, det märker jag ju. Även i obalans är jag inte vidare obalanserad. Så jag väntar ut det. Avvaktar, med lite spänning faktiskt, vad som ska hända sen. Och vet ju det jag vet, allt går över.