Förändringens vindar blåser!De senaste åren har kommit med stora förändringar.
Men samtidigt, också något slags mellanläge.
Väntan.
Väntan på att något nytt slags liv ska börja på riktigt.
För visst har livet varit på riktigt även under tiden.
Jag blev kär och slutade min tjänst i kyrkan vid ungefär samma tid.
Sedan startade jag eget, flyttade till Skåne och blev sambo, samt blev gravid inom loppet av några få månader.
Så föddes Linus och en ny fas i livet startade.
Småbarnsåren.
Vi har bott kvar i huset där Peter bodde med sin förra fru.I byn där hans två äldsta barn växt upp.
Med de vänner han umgåtts med här.
Med en fot i det nya och en fot kvar i hans gamla liv.
Och grävt och byggt rum och planterat i den underbara trädgården.
Så har det aldrig riktigt riktigt känts som mitt.
Aldrig riktigt riktigt känts som vårt.
Varken hem eller liv.
Men det har varit en nödvändig process tror jag.
Nödvändiga steg att ta.
Och nu är det då äntligen dags att få ta ett stort steg vidare.
Under ett par veckor i början av hösten kommer vi att börja skola in Linus på förskolan, vi kommer flytta in i en ny, gemensamt ägd, vacker sekelskifteslägenhet i Lund och jag kommer börja på en ny tjänst i kyrkan.
Jag kommer åter få utrymme i livet att vara den verkande Ellen jag saknat de senaste åren.Vi kommer bo i ett hem som är vårt, där mitt namn till och med kommer stå med på brevlådeinkastet (det har inte blivit av att vi fått upp det på brevlådan under de 2,5 åren jag bott här).
Och vi kommer lämna byn och bo i en originell och mångfacetterad stad med allt vad den har att erbjuda av människor och upplevelser.
Det känns som om vi äntligen får en möjlighet att börja det där NYA livet tillsammans.
Och jag är väldigt nyfiken på vad det kan innebära!
