"Mamma, jag kan flyga!"
Så sa kanske Jesus till sin mamma Maria när han var liten.
Kanske avfärdade hon honom som de flesta andra mammor,
med att han hade en väldigt livlig fantasi.
"Varför står ni och ser mot himlen?" (Apg 1:11)
Det frågar två vitklädda män lärjungarna,
som är med när Jesus lyfts upp i skyn och försvinner iväg i ett moln.
Kanske en konstig fråga,
då det verkligen inte är varje dag man får se någon försvinna upp i himlen.
Och kanske för att allt är så konstigt,
så blir det extra viktigt att påminna dem om
att Jesus aldrig ville att de skulle stå och stirra mot himlen.
Han ville att de skulle se bortom,
inom.
Se det gudomliga som finns här.
Se himmelriket som finns inom oss alla.
Som liksom ligger innanför den här världen,
med allt sitt kaos som distraherar oss.
Jesus och Kristus.
En och samma,
men ändå olika.
Jesus,
pilgrimen med de dammiga sandalerna.
I fysisk kropp,
vandrandes i världen.
Kristus,
den uppståndne,
men också alltid närvarande.
Ett med alltet och evigheten.
Levande i oss alla.
Jag tror vi föds med den vetskapen,
men sen glömmer vi bort.
Han gjorde det inte!
Jesus gjorde det inte.
Han kom ihåg att han var ett med Gud.
Alltid.
Han försökte förklara,
att vi är det också.
Men hur skulle vi kunna våga tro?
När så starka krafter försöker övertyga oss om motsatsen.
Att vi bara är jord och ego och ägodelar.
Att vi är separata.
Och att vi behöver hålla varandra ifrån oss.
Om jag ser att det är en sårig del av mig själv som skapar jordens kaos,
hur kan jag istället älska den tillbaka till helheten?
Till enheten.
Till kärleken.
Varför behöver vi en berättelse om att Jesus inte bara uppstod från döden,
utan också kom tillbaka till jorden för att sen fysiskt tas upp till himlen?
Kanske för att vi har så svårt att tro.
Att tanken om uppståndelsen är så abstrakt.
Att allt det som Jesus försökt säga,
hur mycket han än försökt konkretisera det i liknelser,
är för abstrakt och konstigt för oss.
Ibland kanske för att det helt enkelt låter för enkelt.
"Älska varandra!"
Men kanske behöver vi också berättelsen
för att den påminner oss om att vi faktiskt kan flyga.
Att det som verkar omöjligt är möjligt.
Jag ska försöka tro på Linus när han påminner mig om att också jag kan flyga!
Och att jag kan älska ännu mer än vad jag tror är möjligt!
